Harrison – USA:s mest
rasistiska stad
Det bor nästan 13 000 människor i Harrison, Arkansas.
Av dem är 34 personer svarta.
– Det är 34 för mycket, säger Mike Hallimore, 69.
Han är ledare för Kingdom Identity Ministries och ett av skälen till varför Harrison kallas ”USA:s mest rasistiska stad”.
HARRISON. Den skogsbevuxna Ozarkplatån på gränsen mellan Missouri och Arkansas är en del av USA som sällan får någon uppmärksamhet. Och när regionen väl omskrivs i media är det knappast goda nyheter.
Den här texten är inget undantag.
Harrison i Arkansas, i hjärtat av Ozarkbergen, har hamnat i det nationella rampljuset vid fyra tillfällen.
Först under upploppen 1905 och 1909 när samtliga svarta invånare i staden – förutom en enda person – antingen sköts, hängdes eller jagades iväg och staden blev närmast etniskt rensad.
Sedan 1990 när bygdens dotter Faye Copeland blev den äldsta kvinnan i USA att dömas till döden efter att hon, tillsammans med maken Ray, mördat minst fem unga män som arbetade på deras gård.
Och senaste gången Harrison uppmärksammades nationellt var 2013, när en reklamtavla i staden visades upp i de flesta större nyhetskanaler. Skylten var gul med en kort text:
”Anti-rasist är kodord för anti-vit”.
Avsändare: Det nationella högkvarteret för Ku Klux Klan, som har sin postadress i Harrison. Ledaren Thomas Robb intervjuades i CNN, NBC och de flesta andra större kanaler.
– Ryktet att Harrison är så rasistiskt gjorde under många år att få företag ville etablera sig här, säger Kevin Cheri.
Han är sextio år gammal, chef för regionens nationalpark, och en av de 34 svarta som vågat sig till staden.
– Jag var nervös innan jag flyttade till Harrison, säger han men tillägger att nervositeten var ogrundad. Att folk i allmänhet är välkomnande.
Michael Ukpong, 35, tillhör också ”de 34”. Han är doktor i mikrobiologi och den förste svarte högskoleläraren i stadens historia.
– När vi flyttade hit hittade jag och min fru på en lek som hette ”räkna svarta huvuden”. Efter två veckor hade vi kommit upp i fem stycken, säger han.
Till skillnad från Kevin Cheri är inte Michael Ukpong lika entusiastisk. Om två år är hans kontrakt med den lokala högskolan över. Då kommer han att lämna staden.
– Jag skulle aldrig våga gå ut här efter klockan 23. Jag känner mig inte trygg. Jag skulle säga att 60 procent av människorna här är snälla och välkomnande… men 40 procent skulle jag inte vända ryggen till.
Kevin Cheri håller inte med. Han säger att han känner sig trygg i staden och är med i en lokal ”insatsstyrka” som vill visa att ryktet som rasistnäste är oförtjänt.
– Det är bara ett fåtal människor som är rasister men de syns mycket mer än de som inte är det.
För klart är att de som hatar de facto är de som syns absolut mest. Skylten från 2013 har försvunnit, men ersatts med två nya. De gigantiska reklamskyltarna står på varsin sida vid infarten till staden och talar sitt tydliga språk:
”Mångfald är kodord för vitt folkmord” säger den ena.
”Det är inte rasistiskt att älska sitt folk” lyder den andra.
Det knottrar sig på armarna när bilen rullar förbi dem.
– Bra, det är meningen. Man ska reagera. Jag har inget med skyltarna att göra, men jag står bakom dem till hundra procent, säger Mike Hallimore.
Han leder den webbaserade bibelskolan Kingdom Identity Ministries. Företaget, som har sin bas i Harrison, är USA:s största leverantör av högerextrem kristen litteratur riktad till den radikala trosläran Christian Identity.
Christian Identitys huvudtes är att judar är satans avkomma som tillkom efter att Eva hade sex med ormen i paradiset. Enligt den antirasistiska människorättsorganisationen Southern Poverty Law Center (SPLC) delar cirka 50 000 människor den åsikten.
Att träffa Mike Hallimore har tagit ett par månader av mejl och telefonsamtal fram och tillbaka, samt en skriftlig garanti att varken skribent eller fotograf är svart eller jude.
– Bibeln säger att man inte ska kasta pärlor till svin. Judar är svin och därför får de inga intervjuer. Och svarta får inga intervjuer för att de inte har den intellektuella kapaciteten att ta emot det jag säger, då de saknar själ, säger Mike Hallimore.
Kingdom Identy Ministries klassas som en hatgrupp av SPLC. Mike Hallimore säger att han inte är förtjust i benämningen men att han på sätt och vis inte kan motsäga den.
– Jag hatar ju Satan. Och hans barn.
De extremradikala högerkristna anser att ett tjugotal brott bör innebära dödsstraff, bland annat att vara just jude, att vara homosexuell, att rasblanda samt att göra abort. På det temat har Mike Hallimore med sig en present till intervjun.
Ett klistermärke där det står att ”bara lägre stående vita kvinnor dejtar andra raser. Var stolt över ditt arv, var inte en rasblandande slyna”.
Han säljer sådana på sin hemsida.
Tillsammans med smiskpinnar för barnaga.
Men Mike Hallimores organisation är långt från den enda hatgruppen som har sitt säte i lilla Harrison. Southern Poverty Law Center bevakar alla kända hatorganisationer i USA och enligt dem frodas grupperna i och runt Harrison.
– Harrison är lite av en samlingsplats för vita rasister även om stadens ledning jobbar hårt för att tvätta bort den stämpeln, säger Mark Potok, chefredaktör för SPLC:s magasin Intelligence Report.
Han säger att regionen är som god jord, den har alla de viktiga näringsämnen som behövs för att upprätthålla hatgruppers existens. En övervägande vit befolkning, konservativa religiösa åsikter och en allmän inställning att regeringen ska hålla sig undan och låta människor sköta sitt.
Mitt i Harrison huserar frisören Roy Freeland, vars barberarshop pryds av en sydstadsflagga. Varje morgon – innan han öppnar salongen – har han en två timmar lång radioshow på den rasistiska sajten Stormfront (där bland annat Anders Behring Breivik var registrerad i flera år innan terrordåden i Norge). Roy Freeland vägrar att ställa upp på en intervju.
Men det är inte bara frisersalongen som pryds av sydstasflaggor i centrala Harrison. Flera andra affärer har dem också svajande utanför sina dörrar, och än fler bilar. Vid en bensinstation står en kvinna och tankar sin pickup. Hon har två sydstatsflaggor fastmonterade på bilen, en vid varje dörr. Hennes militärmönstrade t-shirt pryds av texten ”Du får ta min sydstadsflagga… när du rycker den från mitt lik”. På hennes huvud sitter en keps med texten ”Guds armé”.
– Den här flaggan är vårt arv, det är inget konstigt med den, säger kvinnan som inte uppger sitt namn.
På frågan om den inte kan väcka associationer med till exempel slaveriet fnyser hon bara.
– Det var svarta människor som började med att ha slavar, inte vi.
I utkanten av staden ökar antalet flaggor markant. Och i samhället Bergman precis utanför Harrison finns de på var och vartannat hus. Där jobbar Cora Edmundson från sitt hem med att sälja just sydstatsflaggor.
– Efter kyrkoskjutningen i South Carolina och den efterföljande diskussionen om flaggan i somras har affärerna exploderat, säger hon.
– Jag säljer fyra gånger så mycket nu.
Det är långt från slut på hatgrupper. I Harrison finns även ett skivbolag som distribuerar arisk musik, en veterangrupp för amerikanska vita soldater, en KKK-radiostation, ett träningsinstitut för ”korsets soldater”, ett center för hemskolning av barn samt en souvenirshop med KKK-prylar. Muggar för en hundralapp, pennor för en tia.
Alla ovan nämnda är ägda av en och samma familj: pastor Thomas Robb och hans dotter Rachel Pendergraft, som vid sidan om detta även driver det nationella högkvarteret för Knights of the Ku Klux Klan.
Världens äldsta terrororganisation ska precis hålla sin årliga konferens.
Och du är inbjuden.
